Den lever!

Efter två dygn inbäddad i ris och förvarad på ugnsluckan till vedspisen lever mobilen.

Den beter sig som det aldrig hänt. Toalettdyket alltså. Vet i ärlighetens namn inte om jag ska skratta eller gråta. Hade en perfekt grej att önska mig i födelsedagspresent. Om telefoneländet dött. För gott. En totalt omotiverad grej. En sån där sak som jag absolut inte behöver. Men som jag vill ha. Jättegärna. Fast om jag tänker efter kan jag hitta flera olika anledningar till varför jag vill och behöver just en sådan grej. Men. Nu lever alltså telefonen. Skittelefonen kan man säga.

Lagomt när telefonen började fungera ramlade kylskåpsdörren löst. Kan det vara så att det måste vara en viss balans? I vad som går bra och vad som går mindre bra. Jag börjar tro det i alla fall. Efter lite lyftande, vickande, skruvande och en hel del tummhållande sitter kylskåpsdörren som den ska igen. Så. Vad ska gå sönder härnäst?

Jag hoppade över städningen i helgen. Vädret har varit alldeles för bra för inomhusaktiviteter. Jag har eldat lite här. Plockat lite där. Stått en stund här och en stund där i stället.

Den lilla solrosen har blommat färdigt. Trots det lyser den vackert gult bland det höstigt bruna.

I morgon bär det av till sjukhuset i en lite större stad inte helt nära oss. Ena tonårsdotterns ärr ska bedömas. Hundöronens framtid ska avgöras. Jag hoppas verkligen vi blir bättre bemött än de tidigare besöken. Att tonårsdotterns önskan om en korrigering tas på allvar. Att mitt krav på att en plastikkirurg ska utföra korrigeringen blir av.

Såg att besökssiffran börjar närma sig 10 000. Inte dåligt må jag säga. Långt ifrån storbloggarnas besökssiffror. De har nog 10 000 läsare varje dag, om det räcker. Men för lilla mig är den siffran stor. Väldigt stor. Så stor att vi borde ha någon sorts tävling. Men hur ska tävlingen gå till väga? Så den blir så rättvis som möjligt. Jag fixar ett pris värdigt 10 000 besökare och ni kommer med förslag på hur tävlingen ska gå till. Är vi överrens om det? Va??