Nu är det gjort.

Shoppingresan till en stad inte helt nära oss blev av i dag. Bilresan pratade vi bort. Kollegan och jag. Tänk vad mycket fortare det går när man har roligt. Att jag i medtrafikanters ögon gjorde en idiotisk omkörning bjuder jag på. Lugn. Ingens liv var i fara. Det var inte så att jag körde om med möte. Och inte körde jag om på insidan heller. En omkörning i flera hundra kilometer i timmen var det inte heller. Så andas ut. Med rätta kontakter går det att göra en säker omkörning utan fri sikt framåt. Tror du mig inte? Det är säkert. Lika säkert som att jag är livrädd älgar. Jag ringde helt enkelt chauffören i timmerbilen framför mig och frågade om det var klart! Praktiskt va?!

I det stora köpcentrat gjorde jag fynd. Jo, jag vet att vi var ute i tjänsteärende. Men man måste väl få rast. Även under shopping. Jag tog mig i alla fall en rast. Och fyndade. Efter ett otal byxprovningar där jag lämnat alla affärer utan byxor hittade jag i dag TVÅ par jeans. Men alltså vad är det frågan om? Vad är det för fel på att ha EN byxknapp? Är det något jag missat? Går det inte att lita på dagens knappar? Eller har vi blivit rundare om buken? Så pass runda att byxtillverkarna vill gardera med kryss? Så knappskjutningen upphör. Jag menar. TRE knappar. På ett par byxor. Vad är meningen med det? Förutom att göra så man nästan pinkat på sig innan man knäppt upp alla knappar. Två par jeans. Två helt olika modeller. Sex knappar. Alltså tre knappar per par. Alla knappar till trots. Jag är nöjd med byxorna. Förmodligen ända till den dagen nöden trycker på. På allvar.

Dagens impulsköp redovisades i förra inlägget. Hur läcker är inte den klockan. Som accessoar menar jag. Att jag med jämna mellanrum kan hålla mina kollegor uppdaterade med rätt klockslag är bara ett plus. Förvirringen blev total ett tag i dag. Mitt i ett samtal talade jag högt och tydligt om för mina kollegor att klockan var 14.00. De tittade på mig med frågande blickar. Jag såg hur det snurrade i deras huvud. Vad skulle vi göra kl.14? Vad hade de missat? Precis innan någon av de båda hann fråga sa jag "det vet jag för jag har klocka jag". Sedan fortsatte jag så. Resten av dagen. Kollega nr.4 var inte med i dag. Är det någon som törst sätta en peng på att hon kommer bli lite förvirrad i morgon? När jag börjar tala om vad klockan är helt plötsligt.

För den uppmärksamme kan jag tala om att "nej, bilderna har inte ett dugg med shopping att göra". Men på vägen hem gjorde vi en avstickare för att kollega nr.2 skulle få hämta sin hemnyckel. Vi hämtade upp henne i en stad inte helt nära oss. Människan hade varit iväg och snusat på sitt första barnbarn. Nu börjar det bli lite ensamt på den här sidan strecket. Men lyssna nu mina barn! Jag har ingenting emot att vänta ett gäng år. Inte alls. Jag lovar! Tillbaka till hemresans avstickare. Hemnyckeln var hos kollega nr.2´s make. Och maken var fullt upptagen med bastubygge. Vid älven. Snacka om toppenläge. Jag ser redan fram mot en bastukväll där. Väl där åkte kameran fram. Så bilderna är från dagens utsvävningar. Dock inte från köpcentrat.

Håll med om att det ser ut att bli en fin bastu. Egentimrad sådan. Naturligtvis.

Såg att några hade vågat sig på en gissning på lådan. Fortsätt gissa. Svar kommer. Jag lovar.