Hon har fått mina och brorsans lockar. Ja, alltså inte bokstavligen. Vi har våra kvar. Men hon är lockig i håret. Väldigt lockig. Som en docka.
En stund på studsmattan var allt vi fick. Tillsammans med lilla fröken. Resen av tiden tog yngsta dottern. Men å andra sidan fick jag och bror tid tillsammans. Tid att prata. Att bara vara.
Nu målas det på altan. Ena tonårsdottern tar sitt sommarjobb på fullaste allvar. Men vart ska jag vara? Där solen är står fullt med bord, stolar, grill och annat som kan vara bra att ha. Jodå. Bra att ha saker finns även där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar