Tyngd med lätt avslutning.

Vi har nog alla i perioder ett visst behov av vägledning. Det kan vara så simpla saker som att välja färg på sockgarnet eller vilken pastasort man ska köpa. Eller så kan det vara stora tunga saker som huruvida man ska välja att donera sina organ eller inte.
Oavsett storleken på besluten kan det vara skönt med lite vägledning. Opartisk vägledning. Vägledning som hjälper en se på saken från olika vinklar. Det är där riktiga vänner kommer in i bilden. Riktiga vänner vågar. Vågar ifrågasätta. Vågar säga emot. Vågar finnas. Även när det är svårt. Även när det stormar.
Jag har sådana vänner. Några stycken. Som har funnits vid svåra val. Vid sorgliga tillfällen. Vid jobbiga perioder. Men de har även funnits vid de största och gladaste tillfällena i mitt liv. De är guld värda. Alla dagar på året. I alla lägen.  

Man kan nog likna dom vid ett ledmärke. Vännerna alltså. De finns alltid där. För att vägleda. Visa vägen hem. Även om de inte syns alla gånger så finns de. Sällan längre bort än ett telefonsamtal.

Det är lätt att bli djupsinnig när man tar en paus i livet. När man sitter och tittar ut över landskapet. När tankarna får sväva fritt.

Kanske är det nyttigt att ha ett lite tyngre inlägg någon gång ibland. Som motvikt. Liksom. Men bara ibland. Endast ibland.

Söndagen lider mot sitt slut. Tack och lov! Tråkdagen är snart över. Tvätten är tvättad. Städningen är klar. En ny vecka ligger oskriven framför oss. Ny vecka. Nya förutsättningar. Nya roligheter. Nya äventyr.