Sommaren rullar på

Vi (jag, två tonårsdöttrar och en pojkvän) gjorde Fäviken på lördagen. En himla trevlig tillställning. Vi åkte i god tid för att slippa stressa. Att ta sig dit var inte det lättaste, 20 mil gick bra, den sista kilometern gick i snigelfart. Om man ska vara ärlig tror jag alla sniglar i världen körde om oss faktiskt, så sakta gick det. Arrangörerna hade misslyckats totalt med parkeringsuppgiften kan man säga. Efter 45 minuters köande fick vi äntligen en plats att ställa ifrån oss bilen, så långt från marknaden man kunde komma utan att lämna området!

Regnkläder var lika självklart som fika nerpackade och solen sken från en nästan klarblå himmel. Trots att vi åkt i god tid fick vi öka på steglängden (tack parkeringsvakter för den språngmarschen) för att hinna njuta av Jocke Smålännings pricksäkerhet.

Solen som värmt oss gick helt plötsligt i moln, mörka moln. Dags att ta fram de raska benen för en promenad till bilen där regnkläderna låg. När vi ändå var där passade vi på att flytta bilen lite närmare, mycket närmare faktiskt.

Resten av dagen strosade vi runt bland mässutställare och olika uppvisningar. Vi provade på att sitta i en bil som kör med 40-gradig lutning. Jäklar vad det lutar! Hädanefter ska jag inte fega när det är en dikeskörning som krävs för att komma förbi en långtradare på skogsvägarna här omkring.

Fäviken är en marknad som riktar sig till naturfolk (jakt-, fiske- och skogsintresserade). På ett sådant ställe förväntar man sig inte att gång efter gång få höra speakerrösten efterlysa ägare till bilar där hundar sitter och mår dåligt men det fick vi höra, hela dagen. Om man inte tycker att hunden kan vara med under marknadsbesöket varför tar man då med sig hunden?

I morgon ska jag styra bilen mot en stad inte helt nära oss för att se vad de gjort med ena tonårsdotterns mobil. Man kan bara hoppas de tagit sitt förnuft till fånga och bytt ut den mot en ny.