torsdag 10 november 2011

Den grå hösten.

Tänk att man varje år anklagar hösten för att vara grå och trist. När den är allt annat än just grå. Trist är den. Speciellt när den vägrar gå över i vinter. Men inte grå. Eller?


När man tittar ut genom köksfönstret och ser detta är det lätt hänt att maten bräns vid. Kan jag berätta. Tur att maken vill ha sin falukorv välstekt.

Yngsta dottern har hämtat sig. Tarmstumpen har slutat göra ont. För gott hoppas jag. Men det finns synliga spår efter äventyret. Som Bubblan så fint skrev i förra inlägget "det måste ju alltid vara så märkvärdigt". Naturligtvis fick yngsta dottern ett blåmärke efter droppkanylen. Men inte ett alldeles vanligt. Nej då. Lite så där lagomt märkvärdigt var det allt.


Eller vad tycker du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar