Vi gick inte vilse.

Vi kom hem. Efter en underbar dag mitt i den stora skogen. Intill en sjö.

Jag har ett makalöst arbete. Jag menar, jag får faktiskt betalt för dagar som dessa. För att vara ute i skog och mark.

Att sitta inne på ett kontor hela dagarna är verkligen inte min grej. Även om vissa dagar kan vara ack så slitsamma så är det värt det. Helt klart.

Vi hade verkligen tur med vädret. Solen sken från en blå himmel. Det blåste visserligen ordentligt men vad gör väl det när man kan gå inomhus och grilla sin lunch.

Att kåtan ligger mitt i skogen. Granne med alla älgar. Det är en liten nackdel. Det erkänner jag. Hade tänkt samla på mig lite material för dörrkranstillverkning. Men. När man är ute med jobbet kan man inte alltid göra som man tänkt. Att dra rakt ut i skogen med våra elever går. Det gör det. Men varför? När man kan gå längs en gammal skogsväg. Där man kan gå själv. Utan att någon måste hålla någons hand för balansens skull. Självständighet heter det. Det tränar vi varje dag. Hela dagarna. Jag är inte självständig nog för att gå rätt ut i skogen. Ensam. Det är jag inte. Så. Dörrkranstillverkningen får vänta. Vänta på att jag och min fd kollega ger oss ut i skogen. Fd kollegan litar jag på. Om det skulle komma en älg menar jag.

När man ger sig iväg från allt genomtänkt och planerat kan man stöta på problem. Problem som är till för att lösas. För att alla ska få sin lunch krävs en krok. Gärna en bit upp. Vi visste att det fanns lämpliga krokar i taket inne i kåtan. De fanns när vi var där senast. Efter vårt senaste besök har dock kåtan brunnit. Som tur är har den renoverats. Men de glömde sätta upp krokarna.

Man kan säga vad man vill men jag säger att vi är förbenat bra på att lösa problem!

Det är gott om gnagare i skog och mark. Väldigt gott om dom. Det finns så många att även gnagarna har fått problem. Bostadsproblem. Men de löste problemet.

Flerfamiljshus kallar vi det. Undrar vad gnagarna kallar det?

En liten uppdatering. Raggisarna jag stickade på är klara. Jag hann inte ta ett enda kort på dom innan andra tonårsdottern satte dom på fötterna och försvann. Vad göra? Man kan sitta sysslolös. Man kan rulla tummarna. Man kan göra en himla massa nyttiga men ack så tråkiga saker. Eller så kan man åka till affären och köpa mer garn. Det gjorde jag. Så där är förklaringen till det sena inlägget. Jag är upptagen. Med att sticka sockar. Sockar jag ska ha till vintern. När det är dags för vinteraktiviteter.