Och 70 kronor. I den lite större staden kostar samma film 100 kronor att se. Jo, jo, jag vet att både bild och ljudkvalité skiljer sig markant. Men det är en viss tjusning med lite rasp och bildavbrott. Att man dessutom får välja vart man ska sitta gillar jag. Alltså inte välja på en dataskärm. Nej, nej. Nu snackar vi välja inne i salongen. När man är på plats. Det är fint.
Det visade sig att det var till den här filmen tonårsdöttrarna provfilmade för några år sedan. Hur det kunde komma sig? Ja du. Det undrar jag också. Vi fick ett brev från Garagefilm. Ett brev där de talade om att de i ett tvillingregister hade fått fram tonårsdöttrarna och nu undrade om de var intresserade att provfilma. De filmade och skickade in. Vi kan säga så här. Efter att ena tonårsdottern sett filmen är hon glad att de inte fick rollerna. Inte för att filmen var dålig. Inte alls. Den var tänkvärd och väldigt känslosam. Men herregud. Det pussades ju. Med, för ena tonårsdottern, icke tänkbara pojkar. Bara en sådan sak kan ju få vem som helst att välja bort skådespelaryrket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar