Åååååååååå.........

......vad trött jag blir!! Två timmar. Två timmar har jag tillbringat ute. För att fota. För att kanske kunna fota ett eller annat djur. I två timmar! Då borde man se några djur. Tycker jag. Jodå, jag såg djur. Spår efter ett djur. Ett djur som tåget kört på. Är du känslig bör du inte titta på följande bild!

Jo, jag såg ett djur till. Ett som faktiskt levde. En hackspett. Om du tittar noga kanske du också ser den. Om inte annat får du klicka på bilden så den blir lite större. Då kanske.

Annars var det mest natur.

Och natur.

Och lite mer natur!

Till slut var det slut på tid. Det var dags att hämta yngsta dottern från skolan. Med skoter. För att överraska dottern. Och det gick ju bra. Inte! Hon ville ta med en kompis hem. När man åker skoter går inte det. Inte med den här skotern. På den får max två personer plats. Kompisens mamma erbjöd sig dock att köra kompisen hem till oss. Snäll mamma det där! För att kompisen skulle slippa stå ute ensam och vänta stuvade jag in yngsta dottern i bilen. För enkelhetens skull fick hon ta ryggsäcken åt mig. Det var dumt. Riktigt dumt. På vägen hem dök det upp ett rådjur på skoterspåret. Djurvän som jag är stannade jag skotern. Då kom det fyra till springandes. Kameran då? Den låg i ryggsäcken som jag skickade med yngsta dottern. Så klart. Innan det var klart hade 12 rådjur korsat skoterleden!! 12 stycken! I ganska sakta mak. Naturligtvis. Jag hade hunnit knäppa miljoner kort. Om jag haft kameran. Ååååååååååååååååååå.........