Jag var väl förberedd. När jag promenerade till konferensanläggningen vi skulle hålla till på. Jag hade läst allt jag skulle läsa. Jag hade lyssnat på allt. Vilken känsla. Är det så det är att vara vuxen? Att komma förberedd. Vara redo. Ha penna och anteckningsblock med sig. Att promenera. Liksom. Är det att vara vuxen är jag vuxen nu. Jo, jag är vuxen. Jag såg inte vad det stod på papperen vi fick. Hade problem med att få armarna att räcka till. Hur jag än sträckte ut armarna var det mest bara sudd jag såg på papperet. Jag har inte fått mina glasögon. Än. Mina läsglasögon. Mina glasögon som är för åldersrelaterade synproblem.
Jag kanske kan bidra medd loggbokslosningen. Mina lararkandidater maste skriva loggbok. Den hjalper mig att se deras utveckling. Jag vill att en bra loggbok ska vara reflexiv och reflektiv. Den ska tala om for mig vad du lart dig och vad du ska gora med denna kunskap. Jag vill se hur du kopplar teori till egna upplevelser och hur du forhaller dig till detta. Vi pratar om metakognition - i princip att man tanker pa vad man tanker pa. Eller hur man tanker. Att man ser pa sig sjalv fran ett utanforperspektiv. Gjorde jag ratt nu? Kunde jag gjort annorlunda? Om jag vetat detta som jag just last om den dar gangen nar [vad det nu var] hade jag kunnat gora nagot annorlunda da?
SvaraRaderaLoggboken ar lite som en resedagbok, fast den skildrar en inre resa. Den berattar om vad du ser, hor, laser, diskuterar och upplever och hur du som manniska utvecklas bade personligen och professionellt under resans gang. Hoppas det hjalper en smula - annars far du garna hora av dig.
Kram!