Ett gott skratt!

Jag har en kompis. Jo, det är sant. Jag har faktiskt en kompis. Jag har till och med flera kompisar. Så det så! Men just den här kompisen har opererat sin fot. Typ förra veckan eller något sånt. Just den här kompisen har en Rut. En Rut som kommer hem till dom och städar. Deras Rut pratar inte flytande svenska.
När jag pratade med kompisen i telefonen en dag kom Rut hem till henne. Jag hörde kompisen säga till Rut "jag opererat fot".

Bilden är lånad här

Med en hög och tydlig röst. Va? Kompisen brukar prata flytande svenska. Och med normal röst. Vad hände? Jag börjar gapskratta. Ordentligt. Varför verkar folk tro att det går lättare att förstå svenska om man pratar högt och välartikulerat? Då hör jag kompisen säga "i morgon? Nä, i går". Då skrattade jag om möjligt än värre. Rut trodde alltså att kompisen skulle operera foten i morgon. Förvirringen kändes total! Jag låg nästan på golvet vid det här laget. Jag skrattade hysteriskt. Kippade liksom efter luft. Till slut visade det sig att pratet om vilken dag faktiskt inte rörde den opererade foten utan något helt annat. Något som jag inte hörde. Jag var fullt upptagen med annat. Att skratta! Som jag skrattade ökade jag nog på min livslängd med tio år.