En ny vecka har börjat! Jag började den här veckan på samma sätt som jag börjat de senaste veckorna. På gymmet. Jag är så duktig. Trots att något resultat inte går att se. Inte ens känna faktiskt. Trots att det börjar kännas tröstlöst. Trots allt fortsätter jag träna. Nu har jag dessutom lagt till lite fler moment. Tron är det sista som överger en.
En av mina mindre attraktiva sidor är ordningen jag vill ha, läs kräver, i skåpen. Fast det är mest i ett skåp. Faktiskt. Maken har satt i systema att göra uppror mot den ordningen. Bara för att liksom. Varför förstår jag inte. Jag menar. Vad är det för fel på mitt sätt? Varför kan inte glasen få stå som jag vill?
Makens oordning.
Ja, jag vet, det spelar ingen roll hur glasen står. Men för mig spelar det roll. Det kliar i skínnet när jag öppnar skåpdörren och ser kaoset maken ställt till. För det känns verkligen som ett kaos. Ibland försöker jag bara stänga skåpdörren. Intala mig själv att det inte är hela världen. Vanligtvis tar det inte mer än två sekunder så har jag öppnat skåpdörren igen och ställt glasen till rätta.
Lite yrkesskada är det allt!
SvaraRadera