Hemmamamma.

Jag älskar min familj. Tro inget annat. Men alltså. Att gå hemma hela dagarna. Det är inte riktigt min grej. Att dessutom inte kunna göra speciellt mycket på grund av en hysteriskt ond arm gör inte saken bättre. Så. Vad gör man när tristessen hotar att ta över hela ens liv? I mitt fall. Fotar. Med en sjuk yngsta dotter får de ske inomhus. Med det som finns att tillgå. Vatten i det här fallet.
Lite bling-bling i livet kan väl adrig vara fel. Eller?

Har man tur dyker det upp en liten gumma också. Med huckle på huvudet.

En kär vän till mig sa en gång att hon såg fram mot bilder på ånga/rök. Jag är inte sämre kamrat än att jag försöker tillgodogöra hennes önskemål. Jag är dock inte i mål riktigt än. Men några timmar till med en tonårsdotter som blåser ut ljuset så kanske skärpan kommer.

Det blev lite tråkigt att fota samma hela tiden. Väldigt tråkigt faktiskt. Försökte komma på något som kunde vara kul att fota och som kunde ge några fräcka bilder. Det gick så där kan jag säga.

Besöket hos sjukgymnasten i dag var inte speciellt uppmuntrande det heller. Hon misstänker att även överarmen fått sig en nervskada. Jippie.....