Som utlovat.

Vi lämnade hemmet tidigt. För att ha tid på oss. För att inte behöva stressa för att hinna med planet. Efter några nödvändiga stopp i en lite större stad inte helt nära oss låg vi bra till i tiden. Vi skrattade och pratade. Allt var frid och fröjd. Vi stannade i Tönnebro för att äta lite mat och köpa nya torkarblad. Att köpa torkarblad gick bra. Att byta dom var värre. Mycket värre. Tonårsdöttrarna kämpade och slet. Ena tonårsdottern fick dit bladet. Bak och fram. Andra tonårsdottern fick nästan dit bladet. Sen satt det fast. Tokfast. Efter fnitter, skratt och en hel hög mindre vackra ord stoppade jag en man som kom ut från macken. Frågade om han var bra på att byta torkarblad. "Det här fixar vi" svarade han. Ganska snart stod det klart att fästena var fel. Inga andra följde med. Som tur var hade vi inte slängt de gamla. Efter lite brytande och trixande fick jag löst de gamla och vips satt de nya på plats. Fortfarande i god tid rullade vi vidare söderut.
Strax före Uppsala stannade vi och bytte chaufför. Ingen av tonårsdöttrarna ville köra förbi Stockholm. Va? Som om det skulle vara några problem. Det är väl bara att följa skyltarna. Eller? Vi kan säga så här. Det är många bilar på vägen kring halv fyra på eftermiddagen. Väldigt många bilar. Det tog drygt en och en halv timme att passera Stockholm! Bitvis stod trafiken helt still. Länge. När vi stod i bilkön sa jag vid ett tillfälle att det förmodligen såg lite roligt ut med all snö på vårt biltak. Inte en snöflinga så långt ögat nådde men ändå hade vi ca en dm snö på taket. Strax där efter blev jag tvungen att trycka till lite på bromspedalen. Försökte bromsa mjukt med orden "jag vill inte ha ner snön över rutan". Vid nästa inbromsning lät det bara swosch samtidigt som all snö vräkte ner över rutan. Vi lämnade en fin snöhög efter oss.
När vi äntligen hade passerat Stockholm började jag inse vår brist på tid. Nu fick det verkligen inte hända något mer. Jag kryssade fram mellan alla bilar och lastbilar. Med 40 minuter till godo innan gaten stängde parkerade vi bilen. Lagomt stressade. Kan man säga. I säkerhetskontrollen tog det stopp. Jag gick inte igenom. Det pep! Efter kroppsvisiteringen var det dax för skokoll. Ena foten fram på någon manick. Pip! Av med skorna. Fram kom en annan kvinna med en metalldetektor. Svepte den över mitt underben. Pip! Vad f#n? Jag har verkligen ingenting av metall i mitt ben. Hon hämtade en ny detektor. Puh! Inget pip längre. Skorna klarade sin undersökning galant. Nu var det verkligen bråttom. Taxfreeshoppingen fick utebli. Det var bara att sätta kurs mot gaten. Vi hann med men det var inte mer än så.

I dag har vi shoppat. Big time! Lite presenter till de som är kvar hemma. Men mest en hel del till oss själva. Myndige sonen har arbetat så vi fick sällskap av hans flickvän. Det betyder att vi har fått praktisera våra engelska kunskaper. Hur bristfälliga de än må vara. Flickvännen är nämligen från USA. Alltså inte svensktalande. Alls. Det går men jag kan tänka mig att hon många gånger skrattat hysteriskt inombords. Förmodligen lika mycket som vi skrattar när hon försöker prata svenska. Svenska uppläst ur Swedish phrase book and dictionary. Det står hur man ska uttala orden. Öl på flaska blir url poa flahs-ka.