Kvällspromenad

Vi har ingen hund längre. Det är tomt. Och all lust att röra på kroppen försvann med Äsch. Men nu. Nu är det annat. Vi har hittat promenadsällskap. Jag och ena tonårsdottern.

En liten hund. Och en liten häst. Kvällen till ära fick myndige sonens flickvän följa med. Och provgå med hund. Ja, jag vet. Hon går mitt i vägen. Kommer man från New York ter sig nog våra vägar som rena ödemarken. Totalt riskfria liksom. Det kom en liten kommentar om att hon upplevde det som lite skrämmande. För att det var så mörkt. Hmpft. Det är ju lampor längs hela vägen.

I morgon ska yngsta dottern ta med sig amerikanskan till skolan. För att visa upp henne. Typ. Fast hon är listig den lilla dottern. Säger att det kan vara bra för de andra eleverna (och lärarna) att höra hur det låter när någon pratar engelska på riktigt.