En helt vanlig dag....

....hade det kunnat vara. Det blev nästan så. Jag skulle vara ledig. Finns det någon som tror att jag var det? Nähä, inte det. Nej. Ni har rätt. Jag jobbade några timmar på eftermiddagen. Det hade inte varit några problem. Om jag hållt mig hemma. Det gjorde jag inte. För att få lite kvalitetstid med maken följde jag med honom till en ganska stor stad inte helt nära oss. Man hinner prata en hel del på vägen. Väl framme fick min mor ett överraskningsbesök.

Hon fixar och donar. Med stenar. Glas. Blommor. Det mesta faktiskt. När hon inte grejsar promenerar hon. Och plockar blommor. Eller hallon. Eller blåbär. Eller något annat gott eller fint.

När jag klev in i hennes lägenhet kände jag direkt vad hon hade plockat.

Liljekonvaljer luktar SÅ gott!

Efter lite småprat tog vi bussen till ett stort köpcentrum. Mor ville ha något nytt att ta på sig. Jag ville mest bli av med lite hår. Ska jag vara ärlig ville jag bli av med ganska mycket hår. Men att beställa en klipptid är inte min starka sida. Alls. Möjligheten att få tag på en drop-in tid kändes inte stor. Mest väldigt liten. Men ibland har man tur som en tok. Jag behövde bara vänta en kort stund. En stund där jag fick höra frissan beklaga sig över att de var kort på personal. För att två hade semester. För att de inte hade haft en endaste tanke på att det var studenttider och skolavslutningsdax när de beviljade ledigheten. Som om det var en nyhet. Att skolorna slutar i juni. Daah!
Men jag blev av med en hel del hår. Till slut. Sedan var det bara att skynda sig hem. Så jag kom i tid till arbetet.

Vi har haft många plusgrader i dag. Väldigt många. Det skulle vara skönt. Om man var i närheten av en pool eller två. Det var inte jag. Jag var på promenad med den stora vagnen. Den som inte rullar speciellt lätt. Alls. Det var inte kallt. Det var inte skönt. Det var varmt. Väldigt varmt. Om man dessutom har svårt för att svettas blir det jobbigt. Och varmt. Och en helt annan färg i ansiktet. En skrämmande röd färg. Snudd på lila faktiskt. Stackars personal och barn på jobbet. De blev nästan rädda när jag kom tillbaka. De trodde det var något allvarligt fel på mig. Att jag höll på att explodera. Av värmeslag. Risken att det blir likadant i morgon verkar överhängande. Det ska bli varmt. Jag ska jobba. Och promenera.