Men jag fick en i luften. Suddig visserligen. Getingar däremot. Bara man klarar av att stå stilla. Och studera dom. Då går det ganska bra att fota. Ganska.
Skärpan är inte här den bästa. Men vem bryr sig? Inte jag just nu. Men när jag väl lyckats med en bra bild. Då. Då gråter jag förmodligen över alla dessa suddiga bilder.
Men alltså. Vad i hela fridens dagar är detta för äckel? Illgrön. Med blåa ögon och röda läppar.
Just nu har jag faktiskt ett helt annat problem. Eller. Det är inte jag som har problem. Det är Äsch. Hon kan inte låta bli att gnaga på sina ben. När hon blir stressad. Vad hon blir stressad av? Löp. Bilåkning. För mycket att göra. För lite att göra. Förändringar här hemma. You name it. I stort sett allt gör henne stressad. Efter några dygn med tratt har vi tröttnat. På att få denna tratt i knävecken. Eller på att ta reda på allt hon välter eller drar ner i golvet med tratteländet. Men så fort vi tar av tratten smyger hon undan och gnager på benen. Tills det blöder. Sist tog jag på henne en strumpa. Den åt hon upp. Man kan säga att jag lärde mig av det. Att inte ta på Äsch strumpor. Så. Vad göra?
Nu går hon omkring som en månvandrare. Höga luftiga steg. Om hon biter? Nopp. Inte än i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar