Det är tiden då allt stannade av. För en stund. Det var då fick jag telefonsamtalet jag inte ville ha. Hörde rösten jag inte ville höra. Rösten som sa att andra tonårsdotterns operation måste flyttas fram. Till när? Ingen vet. Livet blev ställt på vänt. Bara så där. Herr Doktor beklagade. Herr Doktor förstod. Men vad hjälper det. Andra tonårsdotterns våndor inför operationen får fortsätta. På obestämd tid.
Vad gör man när man får en dag över? När det inplanerade uteblir. Hur tänker man om? Jag vet inte. Det blir väl till att åka och handla. Handla det jag hade tänkt handla när andra tonårsdottern låg på operationsbordet. Sen får jag sticka. Sticka på raggsockarna. Som jag hade tänkt göra i väntrummet.
Förstår att det känns lite snopet, att bara få en dag över sådär och samtidigt starta upp en ny väntperiod... man får ställa om lite mentalt. Att sticka raggsockor är bra mot frustration...
SvaraRaderaDet var nog inte meningen att hon skulle opereras nu helt enkelt, fanns säkert ett gott skäl...